onsdag 8 maj 2019

Hundra år av plast - om situationen i våra hav.

I informationsfilmen Sjövett visas blå himmel, glittriga vågor och solvarma klippor men i de somriga vikarna lurar högar av skräp. Människan plockar inte upp efter sig och det här är resultatet - och än värre kan det komma att bli i framtiden. Som titeln antyder är filmen skapad för att lära oss sjövett och att ta hand om våra sopor. Berättarrösten uppmanar oss att ta vårt ansvar för framtiden genom att samla våra sopor i en låda, försluta den väl och kasta den i havet och se till att den sjunker till botten. Året är 1964 och vår insikt i människans påverkan på klimatet är fortfarande mycket naiv.

Hundra år av plast
Plast har funnits som material sedan mitten på 1800-talet men det var långt tidigare som olika typer av naturliga polymererer började användas, men plastens historia som hushållsmaterial är relativt kort. Det var först på 1920-30 talet som plasten på allvar gjorde sin entré i våra hem och det dröjde fram till 50-talet innan den började produceras storskaligt. Det nya materialet var smidigt, billigt och mångsidigt. Under sextio- och sjuttiotalen betraktades plast som ett framtidsmaterial utan någon större brist. Det extra fina med det nya materialet var att när man använt klart sin plast gick det att smälta ner den och använda den igen. Plastanvändningen fullkomligt exploderade i allt från kläder, möbler, förpackningar och inredningar.
Det var inte förrän så sent som 1996 som sveriges källsortering tog fart på allvar och idag vet vi att så lite som 9,5% av all källsorterad plast består av hårda förpackningar som kan återvinnas, och 13,5% av återvinningsbar krympfilm. Att återvinna plast har många hinder; de många varianterna kan inte smältas samman och det är inte alla sorter som lämpar sig för återvinning. För några år sedan gjorde biologiskt nedbrytbar plats entre på marknaden, men kraven på biologiskt nedbrytbar plast är enligt Naturskyddsföreningen såpass låga att de flesta sorterna inte kan brytas ner i en vanlig hushållskompost utan behöver hjälp av industiell kompostering för att den ska brytas ner.

Ca 150 miljoner ton plast beräknas finnas i haven

Varje år produceras 300 miljoner ton plast och 8 miljoner av dem räknas hamna i havet varje år. I skrivande stund beräknas 150 miljoner ton plast flyta runt i haven, en siffra som ökar för varje dag.
De flesta av oss har vid det här laget redan hört om Naturskyddsföreningens prognos; om ingenting görs eller förändras kommer vi ha lika mycket plast som fisk i havet år 2050. Effekten av plasten i haven har bara just börjat visa sig; undernärda valar flyter i land med magarna fulla av plast, och när man undersökt stormfåglar i Nordsjön hittades plastbitar i 94% av de undersökta fåglarna.
En plastbit som hamnar i havet går sönder i mindre och mindre delar och snart är den finfördelad till mikroplast. Den mesta mikroplast är såldes inte tillverkad, utan tillkommer helt enkelt när vanlig plast går sönder.

Den åttonde världsdelen
År 1990 råkade ett containerskepp tappa ut 61 000 sneakers i Stilla Havet, vissa av skorna sköljdes upp på land medans andra aldrig kom tillbaka eftersom de fastnade i strömmar och det skulle så småningom visa sig att gympadojorna inte var inte de enda soporna som satt fast i strömmar ute till havs.
I Stilla Havet, mellan Hawaii och Kalifonien flyter ett plastberg till en yta av 1,6 miljoner kvadratkilometer, runt i strömmarna. Den kallas för Den åttonde världsdelen och består av idag av 5 olika plastberg där The Pacific Garbage Patch är den största. 99,9% av allt skräp i den marina soptippen är plast och den beräknas bestå av ett 10 meter tjockt lager. Om plasten sjunker, flyter runt i alla lager eller flyter beror på vilken densitet den har.

Tio floder, ett hav
Den franska äventyraren Alex Bellini har ägnat de senaste 15 åren åt att vandra genom polarområden, springa över bergskedjor och ro ensam över två oceaner. Det var under dessa roddturer Bellini fick han upp ögonen för hur illa situationen är ställd i våra hav. Efter att ha läst den Tyska undersökningen som visade att 90% av allt plast som finns i haven kommer från 10 floder, varav 8 ligger i Asien och 2 i Afrika, bestämde han sig för att hjälpa till att belysa problemet. Tillsammans med organisationen “1 Ocean” startade han projektet “10 Rivers 1 Ocean” där han ger sig ut för att ro längst de tio mest förorenade floderna i världen. Han började med den minst förorenade floden och jobbar sig upp mot den mest förorendade. För att reflektera livet hos invånarna runt de olika floderna bygger Bellini båtarna han ror på av skräp han hittat i den aktuella floden. I skivande stund har han just avslutat sin rodd på världens femte mest förorenade flod och skriver på sin hemsida: 
"När det kommer till miljö, plast och den utmaning vi har framför oss finns det inget “vi och dom”. Vi är alla ansvariga och behöver vara med och bidra så vi kan komma samman och höja medvetenheten för hållbart leverne så vi kan addera ytterligare några sekunder till vår planets livslängd”

Ca 8000 kubikmeter skräp spolas årligen upp längst Bohusläns kust. 

Den Tyska undersökningen gör det lätt att dra slutsatsen att Asien och Afrika är de världsdelar som står för havens nedskräpning, men som Bellini påpekar är vi alla lika ansvariga. Rika länder som USA, Tyskland, Storbitannien och Japan har länge exporterat sitt plastavfall till länder i Asien med mer givmilda miljölagar där Kina, som står för 5 av de 10 floderna, tagit emot mest plast. I slutet på förra året satte Kina stopp för importen av plast för att kunna hantera den växande miljökatastrofen, och istället är det nu Indonesien och Indien som får ta emot västvärldens plastavfall. Ambitionen är att länderna ska sortera och återvinna avfallet, men i praktiken är det inte vad som sker.
Vi i väst har flyttat merparten av all vår industri och produktion till Asien, och vi väntar oss att de ska leverera billiga produkter till en låg kostnad och länderna har inte själva den ekonomiska förmågan att ta hand om avfallet tillverkningen lämnar efter sig.
Vi i Sverige har en tradition av att vara bra på att ta hand om våra sopor, men naturligtvis är vi inte förskonade av konsekvenserna från vårt slit- och slängsamhälle och Bohuslän med sin långa kust drabbas hårt av plastproblemet. Ca 8000 kubikmeter skräp spolas årligen upp på kusten i Bohuslän, 30% består av plastpåsar. Där man tidigare kunde gå längst vattnet och plocka strandfynd är nu 95% av allt som spolas i land plastprodukter och 85% av dem är engångsprodukter, plastpåsar eller fiskeredskap.

Marina uppstädningsprojekt
Ju mer kunskap man får om hur det är ställt i våra hav, desto mer hopplös och oöverstiglig känns situationen. Men insikten om plasten i våra hav är relativt ny och på kort tid har många intiativ tagits. Flera länder har redan förbjudit plastpåsar, efter lagen som trädde i kraft i juni 2017 som säger att affärer har skyldighet att informera om plastpåsarnas negativa miljöpåverkan och ta betalt för dem har Sveriges användning av plastpåsar minskat med 50%. 2018 kom beslutet om att EU ska förbjuda all onödig engångsplast av den typ som beräknas stå för 85% av plastföroreningarna som sköljs upp på våra stränder. 
De senaste åren har även stora projekt så som Projektet The Ocean Cleanup startats. De drog igång år 2013 och förra året lanserades deras första städprojekt, Project 001, som benämns som det största marina uppstädningsprojektet genom historien. The Ocean Cleanup riktar in sig mot att städa upp i de 5 största marina sophögarna genom att samla in skräpet i gigantiska håvar, ta med det till land och sortera det. Resultatet av det projektet har vi inte sett ännu.

En miljon vattenflaskor beräknas konsumeras per minut världen över. 

Ren Kustlinje
Sotenäs kommun har med sitt läge vid bohusläns kust länge varit medvetna om problemet och under 2016-2018 var Sotenäs med i projektet Ren Kustline där 34 parter från Sverige, Norge och Danmark arbetade för att sprida kunskap, öka medvetenheten och hitta lösningar för att minska det marina avfallet. De olika aktiviteterna har bestått i allt från strandstädning, utbildning inför strandnära naturvårdsarbete till ett insamlingssystem för uttjänta fiskeredskap. Över 60 aktiviteter har varit i gång under de här tre åren och det har gett resultat. Projektet Expedition Norra Bohuslän har under dessa tre år undersökt stränderna längst kustlinjen genom att fotografera stränderna och ta med prover från en yta av 3x3 meter hem för analys. Och de har kunnat konstatera att skräpet har minskat från år ett till år två, både rent visuellt, men också i de prover de tagit med sig för att undersöka.

Den stora plastfesten är över, och det är dags för oss att städa upp efter oss. Som Alex Bellini skriver på sin hemsida; 
“Jag har två goda nyheter och en dålig nyhet till dig. Den första (bra) nyheten är att alla har de nödvändiga resurserna för att åstadkomma saker som verkar omöjliga i sina liv.// Den dåliga nyheten är, att nu när du vet det här, har du inga fler ursäkter att gömma dig bakom!"


- Moa Andersson, Studio Bovallstrand





Här kan du läsa mer om plaståtervinning
Här kan du läsa mer om 10 rivers, 1 ocean
Här kan du läsa mer om Ren Kustlinje
Här kan du läsa mer om hur länder exporterar plast till Asien
Här kan du läsa mer om The Ocean Cleanup
Här kan du läsa mer om plast hos Naturskyddsföreningen

måndag 25 mars 2019

Varför trender vänder - om trä som vår tids mest aktuella material.

I den här artikeln kikar vi på den senaste trenden med att bygga höghus i trä. Vi kopplar samman trenden med det faktum att trä var det starkast dominerande materialet på möbelmässan i år, vi kikar på forskning kring vår relation till trä, vi tittar på hur användande av naturmaterial i modevärlden påverkats av lågkonjukturer, och vi ringer upp Mats Jakobsson, arkitekten bakom Morö Backe skola, och pratar om varför vi börjat bygga höghus i trä just nu.



När du ser ett skimrande, nyoljat träbord - kan du låta bli att stryka handen över det för att känna hur det känns? Och när använde du senast uttrycket “ta i trä” för att avvärja olycka?
Vi har alla en relation till trä även om trenderna kring att använda trä i inredningssammanhang har kommit och gått, allt efter tidens mode. Idag rynkar vi på näsan åt sjuttiotalets frurupaneler, allt medan vi lyfter på vinylmattor i hopp om att hitta de såpbehandlade plankgolv våra gammelmor- och farfäder var glada över att kunna dölja. Men trenderna till trots - träet som material lever kvar. Det finns med oss, vår historia och vår kultur. Vi har byggt våra hem i trä, små torparstugor likväl som stora herrgårdar. Men de senaste åren har vi sett en förändring i byggandet av trähus och det handlar inte längre om enfamiljshus med träfasad utan flervåningshus byggda med trästomme. Skellefteå Kulturhus som ska bli världens högsta trähus med sina 20 våningar är under byggnation just nu. Och tittar du dig omkring ser du dem poppa upp lite överallt; höghus med stommar i trä.

Hur påverkar klimathotet vårt val av material?
Vi lever i en tid där alla branscher börjar se sig om efter hållbara val och alternativ, och det är lätt att tro att miljöhänsyn är anledningen till att det börjat byggas hus med stommar av trä. Men alla material har sina fördelar och när trä-förespråkarna argumenterar för att trä är ett närodlat material och därmed mest klimatsmart svarar betong-sidan att betongens livslängd gör den bättre lämpad som byggmaterial ur hållbarhetssynpunkt. Disskussionen går varm i många kommentarsfält, och någon konsensus verkar inte gå att nå.

För att få lite reda i det hela valde Svenska miljöinstitutet att studera byggprocessens klimatpåverkan hos ett hus med träfasad och trästomme, Strandparken i Sundbyberg, och ett betonghus i kvarteret Blå Jungfrun i Hökarängen i Stockholm. Efter undersökningen kan de konstatera att klimatpåverkan under byggprocessen står för ca 50% av husens totala klimatpåverkan, och att Strandparken i korslimmat trä har en betydligt lägre klimatpåverkan än Blå Jungfrun i Betong under byggprocessen.
I sin studie tog de inte med faktorer som underhållning, fukt, ekonomi osv. utan kikade enbart på vilket alternativ som är mest klimatsmart under byggprocessen. Där vann Strandparken i Sundbyberg med sin limträstomme och panel av Kanadensisk cederspån stort. Ett intressant resultat, men det känns det ändå inte som att frågan om varför trähus fått en sådan uppsving blivit besvarad, och det känns intressant att gräva vidare.

Vi mår bra av trä
På Linköpings Universitets hemsida hittar jag en forskningsrapport som ger ytterligare en vinkel på svaret. Linköpings universitet har just avslutat ett tre år långt forskningsprojekt Wood2new där de undersökt människors relation till trä och hur trä påverkar människor. Undersökningen kom fram till den korta och koncisa slutsatsen: “Vi mår bra av trä.” Något som många haft på känn, men som nu finns på papper.

– Ett ökat bruk av trä ger stor positiv påverkan på både hälsa och miljö, säger Tomas Nord, universitetslektor vid Linköpings Universitet i en artikel på Universitets hemsida.
Främst är det obehandlat, massivt trä där trädoften finns kvar som framkallar känslan av ren luft och välbefinnande. Samtidigt påpekade en del av testpersonerna i Universitetets undersökning att för mycket trä gav en klaustrofobisk känsla, och att en blandning av material var att föredra. Uteslutande trämaterial är alltså inte något att sträva efter, och bastuliknande gillestugor är inte längre något som ger oss positiva associationer.

Förutom att ge oss ett psykologiskt välbefinnande har trä den fina egenskapen att det suger upp fukt ur luften och avger fukt när luften blivit för torr och ser på så sätt till att hålla fuktbalansen reglerad och trivsam. För att kunna suga upp fukt på effektivast sätt behöver träet vara obehandlat, en lackad eller brandskyddsimpregnerad träyta suger upp mindre fukt än en obehandlad.

Är det då miljöpåverkan och hälsoaspekter som gör att vi väljer att bygga mer och mer i trä? För att få veta mer ringde jag upp Mats Jakobsson på MAF Arkitektkontor som står bakom Morö Backe skola. Skolan är en helt nybyggd högstadieskola med limträstomme, träfasad och stora delar korslimmat trä i bjälklag och väggar. Inne i skolan finns en stor och luftig ljusgård med stora gradänger som leder upp från ljusgården, och längst med väggarna “hänger” kuber som fungerar som grupprum. Allt inrett i trä.

“När vi fick frågan om att bygga skolan ville de att vi skulle bygga bort mörka hörn för att förhindra mobbing, när jag pratade med dem blev det tillslut en nästan omöjlig ekvation att lösa med att ha alla rum i centrum. Tanken med ett stort atrium i mitten föddes och då kom tanken; hur kan man bygga rummet mjukt taktilt?” svarar Mats på frågan hur tanken om att använda trä först dök upp.

Bilden tillhör Svenskt Trä/David Valldeby

“Alla har en relation till trä. Man kan nästan se träd som kompisar när man går i skogen och man förstår vad virket kommer ifrån, men man förstår inte vad en fibercemetskiva kommer ifrån. Kontakten hud mot trä, och trä-känslan är något alla kan relatera till. På sätt och vis är trä ett material som är poröst och man kan välja hur man vill att träet ska kännas. Det kändes viktigt att jobba med taktila material, att inte bara av slentrian använda lackade ytor. ”

Redan här är Mats inne på samma spår som undersökningen på Linköpings universitet; Vi mår bra av trä. Undersökningen visade att vi upplever träytor som varmare än andra material av samma temperatur. Den taktila upplevelsen finns i trä, redan innan vi rört vid det. Vår hjärna har en föreställning att träet ska upplevas varmt och den föreställningen vill hjärnan gärna bekräfta, så kallad assimilation.

Mats nämner fler faktorer som påverkar att byggandet i trä fått ett uppsving just nu, och en av dem är att tekniken som behövs för att få stabila hus i trä inte varit tillgänglig förrän nu.

“Träindustrin har tagit fram produkter som inte fanns för 10 år sedan. Man har blivit bättre på limträkonstruktioner. Den tekniska utvecklingen går hand i hand med miljöarbetet, det har att göra med ökad insikt i hur vi förgiftar vår jord. Trä är det bästa materialet i alla aspekter.” Och så lägger han till; “Och det har ett reklamvärde just nu.”


Bilden tillhör Svenskt Trä/David Valldeby


Värderingar har fått större tyngd
Mats spår att byggandet i trä kommer att öka, trä har blivit ett konkurrenskraftigt material att räkna med. “Förut brukade man fundera; trä eller stål, och så tog man det billigaste och la inga andra värderingar i det. Men nu har värderingarna fått större tyngd och man är beredd att köpa en trästomme trots en eventuellt högre kostnad.”

Viktigt att veta är att även om husen har trästomme är det oftast i kombination med betong eller någon form av stål. “Fem millimeter trä kan inte uppnå det som fem millimeter tjock vajer kan.” Och även här är Mats inne på samma spår som personerna i Linköpings Universitets undersökning: “Det räcker inte att det är ett trähus, man måste kombinera materialen.”

Om träbyggnader både är klimatsmarta och får oss att må bra är det lätt att fråga sig varför inte alla hus byggs i trä. Jag frågar Mats om nackdelarna med att använda trä och han svarar att nackdelarna är de samma som fördelarna; Det drar åt sig fukt och sväller och det blir svårt att bygga högt. “Hissen kommer inte stanna på rätt våningsplan” skämtar Mats. “Så länge det är små hus så spelar det ingen roll, det blir svårare när det är höghus.“
Trä har alltså sina begränsningar, men brandrisken är enligt Mats inte en av dem. “Nästan allt trä i offentliga byggnader måste brandskyddsimpregneras. Trä brinner sakta och kontrollerat, och det kollapsar inte så som stål gör. Det ska klara den tid som krävs innan det blir farligt.”

En annan nackdel är träets känslighet, om man ska använda obehandlat trä är det viktigt hur man förvarar det, det klarar inte av att ligga utomhus i regn då blir det förstört. Dessutom är många är fortfarande negativt inställda till att använda trä i fasader eftersom det tidskrävande underhållet avskräcker.


Bilden tillhör Svenskt Trä/David Valldeby



När tiderna är oroliga vänder vi oss till det trygga
Men trä är inte bara i ropet i byggnader, överallt ser vi de naturnära materialen poppa upp, och för besökarna på årets möbelmässa var det svårt att undgå hur trä formligen dominerade möbel- och inrednings-scenen i år. Både de ljusa Skandinaviska träslagen men även de mörkare träslagen som valnöt.
Att vi när tiderna är oroliga backar hem och väljer det trygga och bekanta är något vi sett i design- och inrednings-branchen genom historien och samma tendenser kan man se i modevärlden. “I oroliga tider har vi sett att vi väljer trygga, traditionella och lättkombinerade plagg” säger Moa Hartman, historisk kostymör, när jag frågar henne om detta är något hon märkt av i sitt arbete. Tidigare har vi sett att cederdofterna kommer starkt i parfymsortimentet under lågkonjuktur och att Ikeas värmeljusförsäljning skjuter i taket. Klädjätten H&M har nyligen investerat miljontals kronor i ett bolag som satsar på tillverkning av kläder i träfiber. Vi känner behov av att boa in oss, omgärda oss av trygga material som känns naturliga för oss. Och med klimathotet hängande över oss är det inte märkligt att trä är det material vi vänder oss till just nu.

Slutsatsen blir att det verkar vara en kombination av olika faktorer som alla på ett eller annat sätt utgår från det klimathot vi lever under som är drivkraften bakom de stora träbyggnationer som dyker upp runt omkring oss. Vi lever i en tid där vi prioriterar material som gör mindre klimatavtryck framför ekonomiska aspekter, och vi har tekniken. Det får kosta lite mer, det får eventuellt vara lite krångligare, för nu har vi ett behov av att boa in oss och backa hem till materialen som känns naturliga.
Och jag tänker på en mening som Mats sa under vårt samtal som jag tycker sammanfattar de slutsatser jag själv dragit efter att ha läst undersökningar och tittat på forskningsrapporter; “Betong och stål är inte folkets material, men alla har en relation till trä”.


- Moa Andersson, Studio Bovallstrand
Alla bilder tillhör Svenskt trä/David Valldeby, kontakta vid intresse av bilderna.
Undersökningen om byggprocessens klimatpåverkan hittar du här.
Linköping Universitets artikel om att vi mår bra av trä hittar du här. 
Wood2New´s forskning hittar du här.
Artikel om H&M´s investering utveckling av textil i träfiber hittar du här.

onsdag 27 februari 2019

Med elva år kvar till 2030 - vilka utmaningar står träbranschen inför?

TMF är branschorganisationen för trä- och möbelindustrin som har tagit Agenda 2030 och omsatt den till konkreta mål. Jag tog mig ett samtal med Robin Ljungar, Hållbarhetschef på TMF för att ta tempen på branschen och se hur miljöarbetet går framåt.


När jag får tag i Robin har han just fått en lucka i schemat efter en inställd resa till Bryssel. I Robins arbete som ansvarig för miljö- och hållbarhetsfrågor hos TMF handlar mycket om att vara ute och prata med människor, beslutsfattare och näringsidkare och han är ständigt i farten. Han beskriver sitt arbete som att vara snöplogen som kör framför och gör det lättare och mer attraktivt för medlemsföretagen att arbeta med miljömål. Och intresset är stort, de senaste åren har företag och privatpersoner fått upp ögonen för vad som behövs göras för att vi ska kunna ha kvar vår planet i ett intakt skick. “Hållbarhet har vuxit fram som en viktig konkurrensfördel, man vill visa hur bra och framgångsrik man är inom området” säger Robin.
Under TMF´s vingar finns alla typer av företag som på något vis förädlar trä, det rör sig om allt från börsnoterade bolag till småföretag, och snittstorleken är företag med 18-20 anställda. Trä är en dominerande råvara i branschen och mycket av TMF:s hållbarhetsabete rör just skog, trä och förädlingen därav.

Under möbelmässan i år gick TMF ut hårt med att lansera sitt arbete kring Agenda 2030 och de nya miljömål de satt upp utifrån det. Man har gått igenom alla de 17 målen och 169 undermålen, vilket var ett omfattande arbete. Sedan har man identifierat de 11 mål där TMF och branschen kan vara med och bidra. “Före 2015 då agendan kom funderade vi på vad vi skulle hänga upp vårt arbete på. Vi tänkte att det är viktigt att värna skogen - men det var saker utan sammanhang. Men när agendan kom tog den ett helhetsgrepp över alla områden. Alla målen i Agenda 2030 beskriver tillsammans den totala verkligheten. Därmed inte sagt att varenda snickeri måste satsa på alla, man får välja själv vilka mål som passar ens egen verksamhet bäst”.

De 11 utvalda målen. Bild lånad från tmf.se

Sverige är en tränation där vi sedan lång tid har en bra skogsvård. I början av 1900-talet insåg man att skogsbruket måste regleras för att undvika avskogning och trygga framtida virkesförsörjning varför man införde en skogsvårdslag som föreskrev att man var tvungen att anlägga ny skog efter avverkning. Idag återplanterar man 2-3 träd för varje som avverkas och vi har en kraftig nettotillväxt av virkesförråden i svenska skogar. I andra länder, till exempel i Storbritannien, där man redan under 1300-talet hade avverkat en majoritet av sin skog, är situationen betydligt tuffare.
“Självklart innebär återplanteringen även andra frågor, bland annat hur vi behåller biologisk mångfald och på vilket sätt vi ska återplantera. Men på det stora hela är träbranschen framåt inom miljöarbetet.” säger Robin.
Inom möbelindustin har vi till stor del kvar tillverkningen i Sverige, och det beror i stor utsträckning på att den offentliga upphandlingen har kunnat ställa krav och varit beredda att betala för kvalitetsmöbler för det offentliga rummet.
Tillverkningen av hemmöbel i Sverige är däremot nästan helt utkonkurrerad och produktionen ligger ofta i lågkostnadsländer eftersom priset väger tungt för privatpersonen.

The chair of attention, TMF

På frågan om inom vilket område den största utmaningen ligger svarar Robin: “Kemikalier, där kan vi bli bättre. Globalt produceras årligen över 400 miljoner ton kemikalier fördelat på över 140 000 ämnen. Vi har väldigt liten kunskap om vad det gör med oss när de hamnar i naturen.”
“Dessutom har vi en avfallsproblematik där närmare 6 miljoner ton avfall produceras varje dygn. Ett otroligt slöseri på råvaror. Vi vill jobba för cirkuläritet! Vi har en tacksam råvara då vi använder trä, den är ju cirkulär i sig – om den tas från hållbart skogsbruk och återanvänds.”
Just det här med cirkuläritet är något som Robin återkommer till många gånger under vårt samtal. Cirkuläritet innebär att företagen redan på ritborden designar sina möbler för att de ska återbrukas många gånger.
“Att man tänker möbeln som ett legohus, möblerna är uppbyggda av olika legoklossar och när möbeln är färdiganvänd kan den lämnas tillbaka - klossarna tas isär och byggas om till ett annat legohus”.
Tanken är alltså inte att man ska mala ner möblerna och göra spånskivor, utan bygga om komponeterna som de är. Det innebär att ta steget från återvinning till återverkning.
“Kundsidan efterfrågar den här typen av produkter och en annan typ av ägande. Istället för att sälja en stol så skulle man kunna sälja möjligheten att sitta. De som jobbat mest med cirkuläritet är nog möbelindustrin, där har man redan lyft fram ett antal produkter.”
Jag frågar Robin om den typen av ägande inte går stick i stäv med dagens konsumtion där man ofta konsumerar för att skapa eller förhöja sin image, men Robin ser inget motsatsförhållande i det. “Det finns kunder som inte alls är intresserade av att äga en lampa, men väldigt intresserade av att få ljus." Att vara ett hållbart företag blir mer och mer den typ av image man vill representera, och då går den här lösningen hand i hand. “Den riktiga slagkraften kommer när vi kan få återtillverkning i industriell skala, när det inte bara är enstaka produkter som hantverksmässigt renoveras och återanvänds.“ Vi står just nu inför en lagstiftning som ska förbjuda förbränning av sorterat avfall, och då måste vi hitta på ett sätt att återanvända avfallet istället och återtillverkning är ett av de hetaste alternativen.


Robin Ljungar, Hållbarhetschef TMF

Riksdagen har i energiöverenskommelsen från 2016 bestämt att Sverige ska vara koldioxidneutrala 2045. Detta är ett jätteåtagande som kommer kräva enorma förändringar i våra produktions- och konsumtionsmönster. TMF har uttalat en vision att 2045 ska vi vara 100% cirkulära, giftfria och nyttja 100% förnyelsebar energi. "Det finns andra länder som har betydligt brantare uppförsbacke att nå fram än vad vi har, om det är någon som ska klara detta så är det Sverige. Men vi är ju inte en ensam oas utan del av en union och ett världssamfund.”
Det låter som en stor uppgift att ta sig an, och jag frågar Robin hur det går och om intresset finns. “Jag håller mycket föreläsningar och man ser på publiken när de är intresserade, eller när de börjar titta ut genom fönstret eller fipplar med telefonen. Påfallande ofta sitter folk raka i ryggen och har mycket ögonkontakt när jag kommer in på att prata om lösningar. Det finns ett genuint intresse att vara med att bidra och komma fram till lösningar. Utmaningen ligger i att koppla samman hållbarhet och affärsutveckling.” Säger Robin som gillar möjligheten till att vara med och skapa förändring. “Läget är allvarligt, vi har bråttom med vissa saker. Det är viktigt med kunskap om hur illa det är i vår natur. Men dörren är inte stängd. Gör vi rätt saker de närmsta 10-20 åren har vi möjlighet att göra något åt det. Det finns en teoretisk möjlighet att uppfylla målen i Agenda 2030. Men det kommer krävas hårt jobb.”

När vi lägger på luren återgår Robin till sitt arbete som snöplog och opinionsbildare, och jag tar mig en kaffe i solen mot husväggen utanför Studio Bovallstrand. Jag kisar bort mot fabriken och Bovalls Dörrbyggeri där vi har haft hållbarhet och miljöansvar som grundstenar i vår verksamhet i flera år. Och jag tänker att om vi har klarat av att få affärsverksamhet och miljöansvar att gå hand i hand de senaste tio åren så är det nu, 2019, hög tid för fler företag att hoppa på tåget.
Sedan tar jag en mun kaffe och blundar mot solen. Våren har kommit ovanligt tidigt i år.


Moa Andersson - Studio Bovallstrand













måndag 11 februari 2019

Moringa - Trädet som kan rena vatten.

Vi är vana vid stora ord, mirakel, sensationer och click-baits dyker upp så fort vi öppnar en webb-läsare. Så när jag först läste om "Mirakel-trädet som sägs bota upp mot 300 åkommor" tog jag rubrikerna med en nypa salt. Men, några artiklar senare och jag började fundera; finns det någonting det här trädet inte kan göra? Och varför har vi inte alla varsitt mirakel-träd på tomten?

Veckans blogginlägg handlar om trädet som används till medicin, innehåller mer C-vitamin än apelsiner, används för att bekämpa undernäring och som kan rena vatten. 


Moringaträden hör till ett släkte av tvåhjärtbladiga växter och ingår i familjen Moringaceae, det kan stå emot torka och det växer fort - upp till 2 meter per år. Att trädet växer snabbt gör det användbart till många områden. En nyplanterad häck av Moringaträd kan inom 3-4 månader fungera som boskapsinhängnad, och man behöver inte vänta länge efter plantering innan man kan skörda av sitt träd.
I princip hela trädet är ätbart och är fullsmäckat med vitaminer. Blad och blommor kan ätas som de är och fröna kan rostas och användas som krydda och smaksättare. Dessutom har trädet läkande egenskaper och det används i läkemedel mot bland annat hudsjukdomar och matsmältningsproblem.

Bilden är lånad av moringatrees.org

Moringaträdet växer bland annat i Indien, där det kallas just "mirakelträdet", och delar av Afrika där det kallas "trädet som aldrig dör" efter sin förmåga att stå emot torka. Dess många fördelar har varit kända i århundraden för befolkningen i trädets utbredningsområde, men det är först på senare tid som västvärlden fått upp ögonen för trädet. Numera finns Moringa-pulver att köpa som tillskott i varje välsorterad hälsokosthandel.

Trädets snabba växtsätt, förmåga att stå emot torka och rika vitaminhalt gör att det används för att bekämpa svält och undernäring. I Barnfondens gåvoshop finns Moringaträd att köpa till familjer i utsatta områden, och enligt sidan innehåller Moringaträdets blad sju gånger så mycket C-vitamin som apelsiner, fyra gånger så mycket A-vitamin som morötter, fyra gånger så mycket kalcium som mjöl, tre gånger så mycket kalium som banans och dubbelt så mycket protein som yoghurt.

Som om inte dessa positiva egenskaper vore nog kan trädets frön faktiskt rena vatten. Enligt studier på Uppsala Univerisetet innehåller fröna på trädet Moringa Olefiera ett protein som får orenheter att klumpa ihop sig. Enkelt uttryckt; om man blandar krossade Moringafrön i förorenat vatten binder proteinet föroreningarna i klumpar som sedan kan rensas bort från vattnet. Vattnet kan bli 90-99% renat med hjälp av den här metoden, ska man dricka det bör man även koka det först.
I studien som gjordes på Uppsala Universitet jämförde man Moringaträds olika egenskaper och hur mängden fröextrakt ska anpassas för att kunna få fram renast möjliga vatten.
Senare studier har också visat att fröna kan användas för att separera olika material, inte bara föroreningar från vatten. Det är något man skulle kunna använda sig av i tillexempel gruvindustrin.

Drömmen om ett eget Moringaträd på tomten vars blad jag kan plocka och lägga i salladen, och vars frön jag kan krossa och använda istället för det kemiska flockningsmedel jag häller ner i husets mini-reningsverk för att hålla avloppet igång, får nog hålla sig till att vara just en dröm. Trädet behöver ett betydligt varmare klimat än vad vi i Norden kan erbjuda och de här ljusfattiga februari-dagarna är för mycket att hantera till och med för ett mirakel-träd. Men med Alla Hjärtans dag på intåg, och med Barnfondens erbjudande om att köpa ett Moringaträd till en familj som verkligen behöver det, så vet jag exakt vad min sambo har att vänta sig i gåva på torsdag; Ett Moringaträd - på någon annans tomt.




Här kan du läsa mer om Moringa träd
Här kan du köpa Moringa träd till förmån för Barnfonden
Här kan du läsa mer om Uppsala Universitets studie

- Moa Andersson, Studio Bovallstrand

onsdag 30 januari 2019

LevasFlor - om vikten av att konsumera på schyssta villkor.

När Ulf Johansson, delägare i LevasFlor, svarar i telefon sitter han i Göteborgs skärgård och tittar ut över snön som vräker ner utanför fönstret. Det är i slutet på januari och årets första rejäla snöfall är här. “Det är inte så fluffigt här i Göteborg, det är alldeles för blött” konstaterar Ulf och vi pratar en stund om skillnaderna i temperatur mellan de två svenska orterna där vi befinner oss. En stund senare när jag ringer upp LevasFlors Vd Nils von Sydow som befinner sig vid sågverket i Moçambique, fem timmars bilfärd från landets tredje största stad Beira, berättar han att det regnat under natten och att vattnet nådde upp till vindrutan på Jeepen när han körde till jobbet på morgonen. För säkerhets skull har han en snorkel fastmonterad på taket på sin bil - i den händelse att han skulle fastna under vattnet på väg till jobbet.
I varsin ände av världen jobbar Nils och Ulf för att få en småskalig skogsindustri i Moçambique att fungera, och för att få oss i väst att få upp ögonen för hur vår konsumtion kan hjälpa eller stjälpa. 

I Sofalaprovinsen i hjärtat av Moçambique ligger sedan 14 år tillbaka LevasFlor med sitt sågverk och sina 50 000 hektar FSC-märkt skog. LevasFlor startade 2005 av Västerås stift och fokus ligger på att vårda, avverka och återplantera skogen på ett hållbart sätt, både för miljön och för människorna i området. Avverkningen sker i långsam takt genom att man väljer ut de träd som ska avverkas och låter de som inte är färdigvuxna stå kvar så att djurliv och natur påverkas så lite som möjligt.
När träden har avverkas torkas de och förädlas. 2018 var LevasFlors största export järnvägsslipers, men de tillverkar allt från hus till skärbrädor, samtidigt som de exporterar trä som råmaterial.
Under tio års tid drev Västerås stift projektet med förlust, och sålde det sedan till svenska privatpersoner som tyckte att projektet var alldeles för viktigt för att dö ut. En av dessa var Ulf som idag äger 20% av LevasFlor.
I och med de nya ägarna kom även tanken på att göra vinst och 2018 var det första året då sågverkets siffror landade på plus. “De nya ägarna investerade i nya maskiner och jobbade hårt med att knyta kontakter med köpare i Europa.” berättar Nils.

Nhamaze Luis Zaina borrar i ett Umbilaträd, även kallat "blood wood" på grund av sin röda sav,
för att se hur gammalt trädet är och om det är friskt i mitten.
 Fotograf: Hugo Drakeskär

En FSC-märkning innebär inte bara att företaget tar ansvar för miljön, utan även att de anställda och omkringliggande område ska gynnas både socialt och ekonomiskt.
“När vi köpte LevasFlor av kyrkan lovade vi dem att leva upp till de etiska och moraliska värden som projektet startades med” säger Ulf “Vi är ett aktiebolag och vi ska vara lönsamma, men vi vill visa att det finns en rimlig chans att de människor som bor i den här regionen kan få ett bättre ekonomiskt välstånd baserat på schyssta villkor. Det är en traumatiserad del av världen som har en bra chans att komma tillbaka.”
De flesta medarbetarna kommer från omkingliggande byar, Beira eller Zimbabwe. Att ta sig till arbetet med dåliga kommunikationer och vägar som blir bortspolade är en utmaning för medarbetarna, och för att underlätta har man därför byggt upp möjligheter att bo i samband med sågverket.
Man jobbar 2-skift och på de lediga dagarna åker de flesta hem. I byn som vuxit upp runt sågverket finns ett gemensamhetshus med bio, tv och möjlighet att hyra filmer. Det finns en doktor och medicinklinik som tar hand om akuta skador, en välanvänd kyrka där man träffas om kvällarna och musicerar tillsammans och en skola där alla anställda får lära sig läsa och skriva - något som ingår när man får anställning hos LevasFlor. “Alla fastställda har fått lära sig läsa och skriva, om de vill gå vidare och läsa till exempel agronomi hjälper vi till.” berättar Ulf. “Ambitionen är inte att starta en by, utan en schysst verksamhet där vi behandlar våra medarbetare med värdighet. Man får lägga så mycket tid på att pendla och det är ett stort projekt att ta sig till jobbet, det vill vi undvika”.

Domingos (närmast i bild) och hans kompisar lär sig att läsa och skriva medan föräldrarna arbetar på LevasFlor. Fotograf: Hugo Drakeskär

Den största utmaningen för Levasflor har varit att få köparna att förstå att det man producerar är en unik produkt.
“När man kommer med berättelsen om LevasFlor tycker alla arkitekter som arbetar med trä att det är en bra sak, men sedan är de konservativa när det kommer till att välja nya produkter. Trots att vi har FSC och Världsnaturfonden i ryggen blir vi misstänkliggjorda. Alla tror på verksamheten - men när det kommer till att köpa så väljer man det man alltid valt.” berättar Ulf som tycker att det tagit längre tid att nå marknaden än vad han trodde. Att driva ett FSC-certifierat skogsbruk kostar, och naturligtvis ligger priserna högre än icke-certifierad skog, men priserna är inte väsenskilda. Enligt Ulf är det inte av sparkrav och strama budgetar som branschen inte vågat satsa på FSC-märkt skog, utan för att det är nya produkter med okända namn. “Våra produkter får högsta betyg i alla tester, och vi har ingenting att skämmas för i produktionen. Skulle Janne Josefsson komma och sätta foten i dörren har vi ingenting att oroa oss för. Och då blir det naturligtvis frustrerande när arkitekterna är tveksamma”.

“I Moçambique är vi ensamma om att ha FSC-certifiering, det finns en debatt om att skogsbruket måste bli hållbart med det är långt bort” säger Nils. Träd är en stor valuta i landet och skogen LevasFlor äger måste skyddas mot tjuvjakt av anställda rangers som patrullerar skogen dag som natt. Tjuvjägarna kommer med lastbilar med stora flak och motorsågar, de sågar ner träden och försvinner lika snabbt igen. 

Fotograf: Hugo Drakeskär
I byn har både en livsmedelsbutik och frisör öppnats av lokala entreprenörer. Fotograf: Hugo Drakeskär

Nils har jobbat inom träindustrin tidigare och blev ombedd att ta över 2015 när den förra VD´n slutade. Utmaningen är den största orsaken till att han tackade ja till tjänsten. “Ingen dag är den andra lik, jag möter nya utmaningar varje dag: Vägen till jobbet kan spolas bort, vi kan bli förbjudna att hugga träd i ett halvår, internet kan lägga av och elen försvinna. Det är bara att böja ner huvudet och kämpa sig igenom. Men det är också det som gör det intressant; att det går bra tills nästa krasch kommer.”

Skogen LevasFlor odlar ligger vägg i vägg med Nationalparken Gorongosa, vilken på 60-talet beskrevs som “Platsen där Noak parkerade sin ark” och var, som uttrycket beskriver, full av vilda djur. Men under inbördeskriget i Moçambique tog djurlivet i nationalparken stor skada. Den fattiga befolkningen var tvugna att jaga djuren för att få föda, strider utkämpades i parken och tjuvjägare såg en möjlighet att tjäna pengar på de många elefanternas betar. Efter kriget fanns bara en bråkdel av djurlivet kvar, och stor möda har lagts ner på att återbygga parken och dess unika ekosystem.
“Vår skog är full av vilda djur, vissa dagar ägnar vi åt att sätta GPS-halsband på leoparder.” berättar Nils.

De rangers som patrullerar skogen är helt obeväpnade, och de jagar inte djuren som lever i skogen, inte ens när djuren gör skogen skada. LevasFlor planterar årligen drygt 10 000 nya plantor, något som Babianerna älskar. “Jag brukar säga att våra träd är den dyraste Babianmaten i världen, och visst hade det varit lättare att liminera antalet vilda djur, men det är inte så vi jobbar. Vi bara fortsätter att plantera fler plantor istället” berättar Ulf.
“Vi skyddar Babianerna mot tjuvjakt och så gott vi kan håller vi dem borta från plantorna med olika trick” fyller Nils i “I år gör vi staket av snören runt plantorna vilket verkar få dem att tro att det rör sig om farliga snaror. Det funkar än så länge, men de är smarta och lär sig snabbt. Varje år får vi prova något nytt.” 

LevasFlors VD Nils von Sydow

Även om branschen är långsam i sin förändring och stegen framåt ibland känns små är både Nils och Ulf hoppfulla inför framtiden och det spår de lämnar efter sig med sitt arbete; “Jag hoppas att vi inspirerar andra i Moçambique” säger Nils “att vi kan visa certifiering kostar mycket men att det lönar sig, och att det måste ske. Vi har 50 000 hektar som vi skyddar, om allt utom vår skog försvinner har vi inte vunnit så mycket. I slutändan handlar allt om pengar, om vi kan visa att vi kan sälja och tjäna pengar på annat än det olagliga träet som avverkas så kommer folk få upp ögonen för att göra skogsindustrin hållbar.”
“Den yngre generationen är genuint intresserad av hållbara produkter.” säger Ulf “Vi i väst måste köpa produkter på kommersiellt schyssta villkor. Råvarorna finns i Afrika, men fattigdomen är enorm. Vi måste se till att människor får en chans att börja hjälpa sig själva och hela tiden bygga för en bättre framtid.” Ulf hoppas att företag och människor här i väst ska börja se vikten av att konsumera rätt; att välja en produkt med rätt certifiering får värdefulla konsekvenser, både för miljö och människor.

När jag avslutar de bägge samtalen återgår Nils till sitt arbete med att dra loss en traktor som kört fast i leran efter nattens regn, medan jag och Ulf ger oss ut och skottar snö med olika densitet på varsitt håll i landet. Och jag tänker på vilka enorma eldsjälar det finns runt omkring oss, hur viktigt den enskilda människans arbete är och att förändringar kommer genom livslångt arbete, fokus och jävlaranamma - och vårt eget fokus här på Studio Bovallstrand känns plötsligt ännu mer värdefullt och rätt.

Moa Andersson - Studio Bovallstrand

Fotograf: Hugo Drakeskär

måndag 21 januari 2019

Flera anledningar att känna optimism inför 2019

Den tredje måndagen i januari är utnämnd till årets deppigaste dag; en måndag mitt i den mörkaste och kallaste perioden, innan lön och just efter att vi förköpt oss på både julklappar och nyårsbubbel. Så vad behöver vi en dag som denna? Framtidshopp! När vi läste World Economic forums lista "10 reasons to be optimistic in 2019" kände vi just hopp, och att vi gott kunde passa på att komplettera listan med ytterligare några punkter själva. 



WE-forums lista innehåller tio punkter med positiva nyheter. Tillexempel skriver WE-forum att det finns nytt hopp för haven. Efter forskningsrapporterna som visar att om ingenting förändras kommer haven bestå av lika mycket plast som fisk år 2050, har flera länder vaknat till och börjat agera. Förbud mot plastpåsar ses på flera håll i världen, och EU väntas komma med en lista på flera engångsartiklar som ska förbjudas att tillverkas i plast. Samtidigt som plast förbjuds har flera olika iniativ för att rena haven startats.

Det är inte bara plast som hotar våra hav, skyddade marina områden utsätts för illegalt fiske i stor skala. Men forumet Friends of Ocean Action kommer arbeta aktivt för att vända tendensen. De planerar att lasera en teknisk plattform för att förebygga det illegala fisket samtidigt som de arbetar för att fortsätta bygga den politiska viljan att skydda de utsatta områdena.


Förutom dessa två punkter kan vi enligt WE-forum vänta oss att drönare kommer spela en stor roll när det kommer till att rädda liv i framtiden. Vi får även veta att Coalition for Epidemic Preparedness bildats för att forska fram nya mediciner som ska förhindra epedimier likt Ebola-utbrottet 2014-16 och att de redan forskat fram drygt 15 mediciner. Detta och mycket mer hittar du på listan här.

Vi på Studio Bovallstrand har under året som gått skrivit om flera positiva nyheter inom miljöforskning och vill naturligtvis vara med och bidra med vår egen lista på positiva nyheter. Här är en lista på 6 av de mest spännande intiativ och forskningsframsteg vi skrivit om.

Biodolomer - en ersättning till plast.
Plast är, som WE-forum tagit upp här ovan, ett stort hot mot våra hav. Den svenska uppfinningen Biodolomer är en 100% nedbrytbar polyester som kan användas i samma ändamål som plast.

Climeworks - en maskin som renar luften från koldioxid
Tekniken för att rena luften från koldioxid är här. Climeworks suger in luften, renar den från koldioxiden som fastnar i ett filter och koldioxiden kan sedan samlas upp och säljas vidare till kund. I dags dato finns redan några mindre maskiner ute på marknaden, men i stor skala skulle denna maskin kunna hjälpa till att bromsa klimatförändingarna.

Solvatten - en svensk uppfinning som renar vatten med hjälp av solstrålar
Solvatten är en vattenbehållare som renar vatten av sig självt när den placeras i solen. Uppfinningen är skapad av Petra Wadström, och den förbättrar redan livet för cirka 260 000 människor dagligen.

Magnesiumkarbonat - mineralen som kan sakta ner den globala uppvärmningen
Magnesiumkarbonat, magnesit, är en mineral som naturligt suger upp och binder CO2 som finns i atmosfären. Magnesit absorberar CO2, och när det sker bildar mineralen små kristaller. Nu har forskare vid Trent University hittat ett sätt att skynda på den annars väldigt långdragna processen - och är nere på en 72 dagar kort process som dessutom kan ske i rumstemperatur.

Ecosia - Sökmotorn som planterar träd medan du surfar på webben
Ecosia är en sökmotor som har satt som regel att lägga 80% av sin vinst på trädplanteringsprojekt. Träden planteras i 10 olika länder i Europa, Central- och Sydamerika, Asien och Afrika, och Ecosia har cirka 7 miljoner användare och har enligt sin trädräknare planterar drygt 48 miljoner träd hittills.


måndag 14 januari 2019

Genomskinligt trä - framtidens byggmaterial

Genomskinligt trä har tagits fram av forskarna vid Wallenberg Wood Sicence Center. Trä är både billigt, hållbart och lättillgängligt och det nya materialet kan komma att användas som ett alternativ till traditionellt glas, samtidigt som det kan komma ha en positiv miljöpåverkan.


Genomskinligt trä över en KTH-logga, bilden är lånad av forskning.se

Trä är ett tillgängligt, förnyelsebart och relativt lätt material och man hoppas kunna använda det genomskinliga träet i många av de områden där det tyngre och betydligt skörare materialet glas traditionellt används. Att bygga hela hus av transparent trä kommer att vara en möjlighet då träpanelerna kan göras tillräckligt transparenta så de släpper in ljus men samtidigt inte så genomskinliga så att det går att se rakt in i huset, och på så sätt kan man få ett energismart hus som värms upp likt ett växthus. 
I framtiden kommer transparent trä användas i solceller, och man kommer att kunna kombinera transparenta husfasader med solceller. Det går även att få träet såpass genomskinligt att det går att tillverka fönster av trä, och skapa ljusinläpp även vid bärande väggar.

Nyheten om transparent trä kom för snart två år sedan och fick genast stor spridning och mycket uppmärksamhet. För ett år sedan fick forskarna bakom materialet ta emot det prestigefyllda anslaget Acvanced Grant för att fortsätta utveckla och forska vidare på sin produkt. Upptäckten har gjorts tidigare, säger professor Lars Berglund i en artikel på KTH´s hemsida, men då i mikroskopisk skala för att studera träets anatomi. Det här är första gången det görs i syfte att skapa större transparenta strukturer att använda som byggmaterial.

För att få träet transparent tar man på kemisk väg bort ämnet ligin ur träet, som då blir vitt. Sedan impregnerar man träet med genomskinlig polymer och uppnår då det transparenta resultatet.

Här kan du läsa mer om transparent trä.

Hundra år av plast - om situationen i våra hav.

I informationsfilmen Sjövett visas blå himmel, glittriga vågor och solvarma klippor men i de somriga vikarna lurar högar av skräp. Männi...